Del 10
När jag vaknar upp känner jag en konstig lukt. Vart är jag? Jag förstår efter ett tag att jag är på ett sjukhus. Jag börjar minnas varför och kommer att tänka på Clara, John, Edward och.. Vad hette den där tjejen som hjälpte John nu igen..? Huvudet värker. Wendela. Wendela hette hon. Jag tittar mej omkring och ser en säng. Den är tom. Men det ser ändå ut som att det är någon som ska ligga där för den är inte bäddad och ett par skor står brevid. Känner inte jag igen de där skorna? Jag tänker länge. Ja just det! Det var skorna Wendela hade på sig. Varför är hon inte här? Jag försöker resa mej upp men det bultar i huvudet så att jag mår illa. Till slut orkar jag ändå ta mej upp på fötter och stapplar ut i korridoren. Där ute sitter John och tittar ner i golvet. Han ser mej inte än. Jag stannar upp och tänker ett tag. Varför sitter han här i vanliga kläder? Varför ligger inte han också på sjukhus? John rycker till och tittar upp. När han ser mej verkar han glad.
'Åh hej! Vad bra att du är uppe!'
'Vart är de andra?'
'Clara ligger i rum 13 och Edward rum 10. Ska vi gå och hälsa på dem? Vi kan det om du vill' säger John. Jag lovar att i det här läget skulle han göra allt för mej. Ber jag honom att gå gör han det. Ber jag honom hämta något göra han det.
'Vi kan hälsa på dem' säger jag till svar. Han ser lättad ut och reser sej upp. Jag går nästan vanligt igen. Jag har fortfarande ont i huvudet. Både i och utanför. Jag känner i bakhuvudet med handen. Mina fingrar stöter i en tråd. Jag rycker till.
'Vad i..?'
John tittar på mej.
'Vadå?' undrar han.
'Varför har jag en tråd i huvudet!?'
'Åh, de har sytt igen såret du fick efter glasskärvan' säger han och vi går vidare. Jag känner på tråden flera gånger. Dom har sytt igen ett sår..
'Vart är Wendela?' Jag stannar upp igen.
'Hon.. Jag vet inte hon.. Hon fick ett ganska kraftigt slag i ryggen av tegelstenen.'
'Jag vet. Hon var medvetslös'
'Jag tror att hon är på röntgen'
Vi går igen. Jag ser siffran 10 på väggen och mitt hjärta bultar hårdare, fortare. Jag vill träffa Edward. Nu nu nu! Jag skyndar mej att svänga in genom den öppna dörren och börjar säga
'Åh Edw..' men hejdar mej när jag ser en gammal gubbe som sitter på sin sängkant och en tant som står bredvid med en tidning och ett krya på dej kort i handen.
'Ursäkta..' säger jag och går där ifrån. Jag tittar på John.
'Vart är Edward?'
Han rycker på axlarna och ser lika förvånad ut som jag känner mej. Vi går längre bort i korridoren, till rum nummer 13. När vi går in genom den dörren ser jag Clara. Hon har inte vaknat ännu. Eller så bara vilar hon. Jag går fram till hennes sängkant och tittar på henne. Hon har ett ganska litet sår i pannan. Plötsligt slår hon upp ögonen och ser på mej.
'Hej!' kvittrar hon glatt.
'Hej hur mår du?' undrar jag.
'Okej' säger hon.
John dyker upp vid min sida och böjer sej fram för att kyssa henne.
'Aj aj aj!' kvider hon.
'Förlåt!'
Han drar sej tillbaka.
'Det går bra..' säger Clara och försöker le mot honom. Hon sätter sej upp i sängen.
'Har du inte ont?' undrar jag.
'Jo, grymt mycket. Men jag vill inte ligga stilla här. Det är jättetråkigt'
Vi skrattar.
'Ska vi hälsa på Edward?' undrar hon.
'Vi vet inte vart han är. Han var inte i sitt rum när vi kom dit' säger John och ser på Clara med stora ögon.
'Men då går vi väl och letar efter honom?' säger hon.
'Så kan man väl inte göra? Bara gå och leta efter någon' utbrister jag.
'Nähä, men då får vi väl fråga folk då!' envisas Clara och ställer sej upp utan minsta synbara problem. Vi går ut genom dörren alla tre. John med sina scenkläder och jag och Clara med våra fula sjukhusdräkter.
'Louise!'
Kommentarer
Trackback
