jeddiieteddiie

'Skulle ni inte handla?' undrar John.

'Majja' muttrar Edward.

'Syrran?'

John ser förvånad ut.

'Nej, Majja.. Jag vet inte vad hon heter i efternamn. Men vårt fan' förklarar Edward.

'Vad har hon gjort?'

'Hon kastade sej om min hals när vi kom in i affären och ropade att hon var lycklig att jag inte låg på sjukhus längre och att hon varit orolig. Som om hon vore min flickvän eller något. Då blev jag så klart arg och undrade vad fan hon höll på med. Och då började hon 'gråta' och snyfta och anklagade mej för att skrika åt mina fans vilket ungefär hela affären hörde så alla började klaga. Som tur var dök Matilda upp och hjälpte mej'

'Matilda? Rock-Matilda!?'

'Ja'

'Men vad gör hon här!? Vi har ju inte träffat henne på jättelänge!'

'Jo jag har' säger Edward. 'Hon sa något om att hon kommer sen. Hon ringer väl' fyller han i och sätter sej i soffan.

'Vill du ha en kaka?' frågar Clara och räcker över paketet med DUO kex till Edward.

'Nej tack, jag vill ha vindruvor..' säger han, skjuter undan kexpaketet och ställer sej upp. 'Har dom vinduvor på hotellet?' undrar han och ser på mej.

'Jag vet inte, ska vi gå ner och kolla?'

Och så blev det. Vi åker ner med hissen och nere i lobbyn frågar vi efter vindruvor. En kille som jobbar där går och hämtar lite vindruvor som vi får med oss upp. Det plingar till i Ed's mobil och han fiskar upp den ur fickan samtidigt som han räcker över vindruvorna till mej.

'Det är Matilda. Hon undrar vilket hotell vi är på'

Jag står tyst. Det skulle vara kul att lära känna henne bättre, tänker jag. Jag och Edward har varit ihop ungefär tio månader tror jag. Clara och John blev ihop ungefär en månad innan. Det var på en signering, första gången vi träffade killarna och vi var sjukt uppspelta. När vi kom fram till killarna som stod och kramade alla fans och signerade så räckte Clara fram sin iPhone och bad dem signera det vita skalet. John sa att han har en exakt lika dan. De diskuterade iPhonens för- och nackdelar ett litet tag medans jag och Edward tog massa bilder. Sedan var det dags att gå. Nästa fan skulle få sina kramar och bilder. Någon vecka efter var vi på en annan av killarnas spelningar och de signerade även där. När vi kom fram kände de igen oss och John sa något i stil med 'Åh, där är hon med likadan iPhone som vi!' och buttade på Edwards arm. Den gången fick killarna veta våra Twitternamn och när vi kom hem såg vi att de följde oss på Twitter. Clara skickade ett privat meddelande och hon fick svar. Efter några månader av skrivande med killarna frågade dem om vi ville träffas någon dag. Så klart vi ville så vi gjorde upp ett datum och tid. Vi hängde med killarna hela dagen och Clara fick Johns nummer. Ett tag senare fick jag veta den sjukt glada nyheten att John och Clara har något på G. Vi träffade dem allt oftare och till slut pussades dom för första gången. Varenda gång Clara skulle och träffa John så följde jag med och hängde med Ed. Jag fick Edwards nummer och vi smsade med varandra mycket. Ungefär en månad efter Clara och Johns första puss blev jag och Edward ett par. Sedan dess har vi alltså varit ihop. Jag skulle som sagt var vilja lära känna Matilda bättre. Vi har träffats två gånger under den tiden jag och Edward varit ihop. Senaste gången var för fem månader sedan när killarna spelade ihop med bandet Matilda sjunger i.

'Älskling?' undrar Edward och ser på mej.

'Ja?'

'Matilda kommer hit så vi ska gå ut och vänta på henne'

'Okej' säger jag och ler. Vi går ut genom hotellporten där det står massor av fans. De skriker när vi kommer ut. De sträcker sej inte bara efter Edward utan efter mej också. Jag blir chockad av känslan för så här vilda har de aldrig varit. Det är säkert för att Edward är med mej nu.

'EDWARD! LOUIIISE!'

Jag hör någon som ropar. Det låter som Matilda. Jag sträcker på mej och försöker se över alla fans. Jag ser en hand som vinkar. Handen håller i en lapp som det står 'MATILDA' på. Hon har tänkt på en del. Det är svårt för henne att ta sig fram också både på grund av att folk står ivägen för att nå mej och Edward och för att det står folk tryckta kring henne också. Hon är ju också känd. Jag nästan kastar mej in i folkmängden och letar mej fram till Matilda samtidigt som fansen drar i mej. Jag finner hennes hand och jag drar henne med mot Edward igen. Nu är det helt omöjligt att komma fram till honom. Så fort jag kom ur vägen tryckte sej flickorna närmre Edward. Att dom inte har någon respekt alls. Jag ser att tre hotellvakter har kommit fram till porten från insidan för att hjälpa Edward tillbaka in. Porten öppnas och quiffen försvinner in bakom glaset innan dörren stängs igen.  Vi ålar oss fram och försöker ta oss till dörren.

'MEN SNÄLLA!' skriker en tjej rill oss. 'VISA HÄNSYN! VI VILL VÄL OCKSÅ KOMMA NÄRA HOTELLET! VI HAR VÄNTAT HÄR JÄTTELÄNGE PÅ KILLARNA SÅ NI KAN INTE BARA TRYCKA ER FRAM SÅDÄR!'

Jag känner hur ilskan kokar inuti mej och jag tittar på Matilda.

'Bitch' mimar hon.

Jag rätar på mej och vänder mej mot det bitchiga fanet. Jag tittar henne rakt in i ögonen.

'MEN SNÄLLA! DET ÄR VÄL FÖR FAN NI SOM SKA VISA HÄNSYN! NI TRYCKER IN STACKARS EDWARD I VÄGGEN! HAN HAR INTE EN CHANS ATT TA SEJ NÅGONSTANS! OCH JAG SOM ÄR HANS FLICKVÄN SKULLE HJÄLPA EN AV HANS BÄSTA VÄNNER ATT TA SEJ FRAM TILL HOTELLET FÖR HON HAR INTE TRÄFFAT KILLARNA PÅ JÄTTE LÄNGE!'

Hon blänger på mej. Hon flackar med blicken men jag släpper inte mina ögon från hennes. Hon ska känna sej utstirrad. Till slut vänder hon bort ansiktet och jag ålar mej vidare, fortfarande med ett stadigt grepp om Matildas hand. Jag ser dörren som tornar upp sej framför oss. Vakterna har låst dörren där på insidan och Edward står och tittar ut. Han tittar efter oss. När han får syn på oss blir han glad och ser lättad ut. Jag tar tag i dörrhandtaget med ena handen och trycker mej fram. Alla fans omkring försöker stå stilla för att inte mista sina bra platser. Men jag lyckas ändå trycka mej fram till dörren och Edward låser upp. Han öppnar en liten springa och jag klämmer mej in. Han vill inte öppna dörren för mycket men jag lyckas ta mej in. Nu gäller det bara att få in Matilda. Jag och Edward hjälps åt och till slut kan vi stänga dörren och låsa igen. Vi vinkar åt alla fans och jag ser den där bitchen som kaxat mot mej. Samtidigt som hon är superglad och vinkar åt Edward så ser hon riktigt avundsjuk ut på mej och Matilda. Vi går in till hissen och åker upp till hotellrummet. När vi går in genom dörren ser Clara på tv.

'John är i duschen' säger hon och pekar mot badrummet. 'Hej förresten!' säger hon när hon ser Matilda. Hon ställer sej upp och går fram till oss för att sno en kram av vår gäst. Badrumsdörren öppnas och John kommer ut i ett par svarta jeans och en t-shirt.

'Vem är det som är här?' undrar han. När han får syn på Matilda blir han jätteglad och kramar henne han också.

'Vad gör du här Matilda?' frågar han och ser på henne.

Jag vaknar med ett ryck. John ligger fortfarande i sin säng och sover. Det är ensamt och tomt i min säng när Louise är på sjukhuset. Någon knackar på dörren. Så här tidigt? Jag går upp och tar på mej en t-shirt. Sedan går jag ut till dörren och tittar i kikhålet. Det är ingen jag känner igen. En liten, spinkig tjej med långt ljust hår. I handen har hon en burk. Jag öppnar dörren.

'Hej, jag undrar om du sk..' hon tittar upp på mej och bara stirrar.

'Ed.. Jedw.. J.. Edwa.. Ehh... Edward!?'

Flickan tappar burken.

'EDWARD!? Bor du här!? Är John här!? Stör jag? Har ni just vaknat? Vad gör ni här! Jag är ett stoooort fan! Jag visste inte.. Men är ni här!?!?!?!?!??'

Jag böjer mej ner och tar upp burken. I den ligger lite pengar. Det är en insamingsburk.

'Samlar du pengar?' frågar jag vänligt.

'J.. Ja..' stammar hon.

'Vänta här, jag ska hämta..'

Jag går in i sovrummet och tar fram min plånbok. Jag plockar upp en femtiolapp och väcker sedan John.

'John? Det är en liten liten flicka här, hon samlar in pengar. Jag tar en femtiolapp av dej med.'

'Okej..' säger han trött.

Jag går ut till flickan igen och ger henne de hundra kronorna.

'T.. Tac..ck..'

Jag ler mot henne.

'K.. Kan jag f-f-få en k-kram..?'

Jag tar ett steg fram och kramr den lilla flickan. Jag lyfter upp henne och gungar henne fram och tillbaka. Hon är så liten och lätt. Hon skrattar lyckligt.

'Kom' säger jag och tar henne i handen när hon står på golvet igen. Hon följer med mej in i rummet och jag visar henne soffan. I hennes knä lägger jag laptopen så hon kan spela lite spel. Sedan går jag in i sovrummet och kastar en t-shirt på John.

'John! JOHN!?'

'V-va?'

'Vakna. Det är en liten söt unge här. Hon sitter i soffan och spelar på laptopen.

'Vadå söt unge i laptopen?' slumrar han.

'Men vakna!'

Jag slår honom med min kudde. Då vaknar han äntligen till, tar på sej t-shirten och följer med mej ut i vardagsrummet där flickan sitter.

Vi umgås med henne ett tag men sedan säger hon ledset att hon måste gå. Hon ska samla mera pengar.

'Hejdå' säger vi och kramar henne.

En stund efter att hon har gått sätter vi oss vid datorn. Paint är öppnat. Där är det en jättesöt bild målad. Två streckgubbar med quiffs och en liten streckgubbe med långt hår. Den lilla streckgubben säger 'Jag Älskar Er' och de två stora säger 'J to de E to de D to de Ward planet jedward'

Flickan hade målat den. Den är sjukt söt. Och hon hade stavat fel på 'the' men det var det enda. Vi går in på Twitter och lägger ut den söta bilden.

'Oooops! A little girl found out our secret location and drawed us this pic on our laptop! She was so cute!'

En sekund senare börjar folk att replya oss.

Britney Spears 'Oops i did it again' börjar spela. Jag tar upp min mobil ur fickan och tittar på displayen.

'Älsklingen<3' står det. Jag svarar.

'Hej älskling'

'Hej sötnos, saknar dej. Kommer du och möter mej?'

'Möter dej?' undrar jag.

'Jag ska hem från sjukhuset!' skrattar hon. Jag älskar det där skrattet...

'Edward? Hallå?'

'Oj! Jo, jag kommer. Ses snart älskling'

'Puss på dej'

Jag lägger på.

'John?'

'Ja?'

'Jag tar en taxi bort till sjukhuset och hämtar hem Louise'

'Okej ses sen.

'Men jag ska ta på mej byxor först..'

'Smart!'

Jag går in i garderoben, hämtar ett par jeans och tar dem på mej.
'Hejdå John'
'Hejdå'
Jag går ut genom dörren och trycker på hissknappen. Jag orkar inte ta den personliga hissen. Än sen om fansen ser mej. Nere i lobbyn är det nästan folktomt. Jag går ut genom porten och väntar på en taxi. När vi är framme vid sjukhuset nästan springer jag in. Jag saknar min älskling. När jag kommer in i hissen blir jag stillastående. Vilken avdelning var det? Vilken avdelning!? Jag står länge och tänker på vilken knapp jag ska trycka på. Det är som om hjärnan frusit till is. Hissen börjar röra sej. Någon annan har tryckt på hissknappen. Jag kommer plötsligt på att de ligger på avdelning 4B så jag klickar massor av gånger på knappen med en fyra på. Hissen stannar på våning 3 och en tant med rullator kliver sakta in i hissen. Hon trycker på att hon ska till våning 1 och hissen åker ner först. När den sega tanten äntligen gått av trycker jag massor på fyran igen. Äntligen åker hissen rätt. Jag springer ut ur hissen och håller på att krocka med en man på kryckor och hans familj.

'Ursäkta!' ropar jag och springer vidare. In i 4B och när jag ser in läkare saktar jag in. Jag går till rum 8 men där ligger ingen. Inte ens Wendela. Vart är hon? Vart är Louise? Jag går bort till rum 13 där Clara ska vara. Jag sticker in huvudet och där ligger hon.

'Är Louise här?' frågar jag andfått.

'Neej.. Jag vet inte vart hon är..' svarar Clara.

Jag springer vidare. Jag går längst bort i korridoren och där på en fåtölj sitter hon. Och hon har min Lipstickjacka på sej. Hon tittar snett ner i golvet men när jag dyker upp tittar hon på mej och spricker upp i ett leende. Hon kastar sina kläder på golvet och slänger sej runt min hals. Jag kramar om henne och pussar henne.

'Jag har saknat dej älskade du' viskar jag i hennes hår.

'Och jag dej' säger hon och pussar mej på munnen. Jag hjälper henne plocka upp kläderna hon kastat på golvet och sedan går vi hand i hand bort till Claras rum. Louise sticker in huvudet.
'Är det säkert att du inte ska med?'
'Ja, jag tar en egen taxi sen' ler Clara. Hon håller ett brev i handen. Jag vet att det är från John. Han var här i går kväll. Jag såg när han skrev brevet också.

'Var och besökte dig igår kväll, men du sov bara. Så jag tänkte skriva en liten lapp.

Läkaren sa att du skulle komma hem idag. Jag och Edward ska träffa lite fans i dag så vi är kanske inte hemma när du kommer till hotellet. Men jag och Edward delar nyckel så du får den här. xoxo ♥'

hade han skrivit.

'Hejdå' säger Louise.

'Hejdå' säger Clara. Sedan går jag och Louise ut till hissen, ut ur sjukhuset och åker med taxin hem till hotellet.

'EDWARD!' skriker jag och springer emot honom. Han sträcker ut armarna och omfamnar mej. Så varmt, så skönt. Vi går ifrån varandra lite grann, sen går vi ihop igen och kramas mer. Han pussar mej på pannan.

'Jag har saknat dej Edward'

'Jag har saknat dej med'

'Vart var du?'

'Vadå vart var jag?'

'Du var inte på rummet!'

'Gubben fick besök, jag gick ut en sväng'

Jag skrattar. Han skrattar. Clara och John skrattar också. Vi går till mitt sjukrum.

'John?' Clara vänder sej mot honom.

'Ja?' undrar han.

'Varför ligger inte du på sjukhus?' frågar hon.

'Dom har undersökt mej. Jag hade inga glasbitar och hade inte ont någonstans. Tack vare Wendela. Hon räddade mej från att få en tegelsten i huvudet'

'Jag ska tacka henne enormt mycket' säger Clara.

Vi går in i rummet och till min förvåning ligger Wendela där i sin säng. När vi kommer in tittar hon på oss.

'Jag visste inte att mitt första möte med mina största idoler skulle bli så här' kvider hon med tårar i ögonen.

'Men det var knappast ditt sista möte med oss!' tröstar John. 'Du räddade mej från den där tegelstenen!'

'Räddade och räddade..'

'Du räddade honom Wendela!' avbryter Clara. 'Tack så himla mycket!'

Wendela ligger där i sin säng och ser generad ut. Jag tycker synd om henne. Men hon räddade faktiskt John, han kunde dött.

'Finns det något jag kan göra för dej?' undrar John.

'Jag tyckte förstås att det var jättekul att krama er..' skrattar hon.

John skrattar också och säger att det var inte svårt att uppfylla hennes krav. Han går fram och kramar henne.

'Något mer?' undrar han.

'Nej, inget mer' säger hon och ler. 'Tack'

'Det är jag som ska tacka' säger John. Jag känner mej trött och går till min säng och lägger mej.

'Hejdå' hör jag John säga.

'Hejdå' säger jag.

'Hejdå' säger Wendela.

Dörren stängs och jag tittar. Edward stannade här inne. Jag ler mot honom. Han kommer fram till min säng och pussar mej på munnen.

'Hejdå' säger han.

'Hejdå' säger jag. Så går han också.

'Åh hej! Vad bra att du är uppe!'

'Vart är de andra?'

'Clara ligger i rum 13 och Edward rum 10. Ska vi gå och hälsa på dem? Vi kan det om du vill' säger John. Jag lovar att i det här läget skulle han göra allt för mej. Ber jag honom att gå gör han det. Ber jag honom hämta något göra han det.

'Vi kan hälsa på dem' säger jag till svar. Han ser lättad ut och reser sej upp. Jag går nästan vanligt igen. Jag har fortfarande ont i huvudet. Både i och utanför. Jag känner i bakhuvudet med handen. Mina fingrar stöter i en tråd. Jag rycker till.

'Vad i..?'

John tittar på mej.

'Vadå?' undrar han.

'Varför har jag en tråd i huvudet!?'

'Åh, de har sytt igen såret du fick efter glasskärvan' säger han och vi går vidare. Jag känner på tråden flera gånger. Dom har sytt igen ett sår..

'Vart är Wendela?' Jag stannar upp igen.

'Hon.. Jag vet inte hon.. Hon fick ett ganska kraftigt slag i ryggen av tegelstenen.'

'Jag vet. Hon var medvetslös'

'Jag tror att hon är på röntgen'

Vi går igen. Jag ser siffran 10 på väggen och mitt hjärta bultar hårdare, fortare. Jag vill träffa Edward. Nu nu nu! Jag skyndar mej att svänga in genom den öppna dörren och börjar säga

'Åh Edw..' men hejdar mej när jag ser en gammal gubbe som sitter på sin sängkant och en tant som står bredvid med en tidning och ett krya på dej kort i handen.

'Ursäkta..' säger jag och går där ifrån. Jag tittar på John.

'Vart är Edward?'

Han rycker på axlarna och ser lika förvånad ut som jag känner mej. Vi går längre bort i korridoren, till rum nummer 13. När vi går in genom den dörren ser jag Clara. Hon har inte vaknat ännu. Eller så bara vilar hon. Jag går fram till hennes sängkant och tittar på henne. Hon har ett ganska litet sår i pannan. Plötsligt slår hon upp ögonen och ser på mej.

'Hej!' kvittrar hon glatt.

'Hej hur mår du?' undrar jag.

'Okej' säger hon.

John dyker upp vid min sida och böjer sej fram för att kyssa henne.

'Aj aj aj!' kvider hon.

'Förlåt!'

Han drar sej tillbaka.

'Det går bra..' säger Clara och försöker le mot honom. Hon sätter sej upp i sängen.

'Har du inte ont?' undrar jag.

'Jo, grymt mycket. Men jag vill inte ligga stilla här. Det är jättetråkigt'

Vi skrattar.

'Ska vi hälsa på Edward?' undrar hon.

'Vi vet inte vart han är. Han var inte i sitt rum när vi kom dit' säger John och ser på Clara med stora ögon.

'Men då går vi väl och letar efter honom?' säger hon.

'Så kan man väl inte göra? Bara gå och leta efter någon' utbrister jag.

'Nähä, men då får vi väl fråga folk då!' envisas Clara och ställer sej upp utan minsta synbara problem. Vi går ut genom dörren alla tre. John med sina scenkläder och jag och Clara med våra fula sjukhusdräkter.

'Louise!'

Ett glassplitter hörs och jag ser att Wendela kastar sej över John. Jag kastar mej ner på golvet utan att tänka på något. Alla skriker. Det slutar inte att regna glas. Jag känner att Clara ligger brevid mej. Jag vet inte när hon kastade sej ner efter golvet men hon ligger där iallafall. Vad har hänt? Jag fattar ingenting. För ett ögonblick blir allting tyst. Men sedan börjar skriken igen. Glasregnet har slutat och jag tittar upp. Jag ser Edward framför mej. Han ser rädd ut. Clara ligger brevid mej och John halvt på hennes rygg. Jag ser inte Wendela. När jag tittar ut mot publiken ser jag att några gömmer ansiktet i händerna och det rinner blod. Vakterna har också slängt sej ner på golvet. Jag känner att någonting bränner i handen. Jag tittar på den. En glasskärva. Det rinner blod. Clara reser på sej och tar tag i mej. Jag reser mej också upp. Nu ser vi Wendela. Hon ligger på magen men hon ser medvetslös ut. En bit ifrån henne ligger en tegelsten och runt om allihop liger massor av glasskärvor. Jag tittar upp. Åhléns ligger ovanför. En glasruta är trasig. Jag går fram till Wendela och sätter mej på huk vid henne. Hon ligger helt stilla. Plötsligt fattar jag varför hon buttade John. Hon räddade honom från att få tegelstenen på sej. Han kunde ha fått den i huudet. Istället fick hon den i ryggen. Clara fumlar upp mobilen ur fickan och slår 112.

'Larmcentralen?'

'En tegelsten har kastats genom en glasruta på Åhléns i Kista Galleria ovanför lilla scen. Flera personer är skadade.' mumlar hon och tar mobilen från örat utan att lägga på eller någonting. Hon släpper den på golvet och går fram till John. Hon börjar hjälpa honom upp. Jag gör det samma med Edward. Utan att jag änkt på det innan så hörs ett svagt mumlande och folk som gråter och skriker ut ifrån publiken. Jag ser att det samlats ännu mer folk runtom och att alla längst bak försöker se vad som hänt.

'Huiiuuuu huiiuuuu'. Ambulansen. Äntligen. Jag och Edward står och kramar varandra. Jag börjar gråta. Jag hör att Clara stammande berättar något för John. Jag vet inte hur men helt plötsligt har alla flyttat på sej och flera sjukvårdare tar sej fram. Wendela bärs bort på en bår. Likaså Clara och John. Edward försvinner ur min famn och sedan ligger jag också där på en bår.

Allt blir tyst.

Vi praktiskt taget springer bort till hissen och möljer på knappen. Det plingar till och dörren öppnas. Vi fjantar oss som fan och kutar in i hissen medans vi skriker 'VI SKA SE JEDWARD! VI SKA SE JEDWARD'. Men lite pinsamt blir det ju när vi märker att det står en familj på en mamma, en pappa, två tjejer som ser ut att vara i sjutton årsåldern och en kille som ser ut att vara ungefär sju år. Vi lugnar oss och sneglar mot varandra och fnissar när vi går in i hissen. När dörrarna stängs vänder sej den ena tjejen mot mej.

'Ska ni till Kista Galleria?' frågar hon.

'Ja' säger jag och ler brett. 'Vi ska se på Jedward!'

'Vi ska också dit!' säger den andra tjejen och ler lika stort som jag.

'Vad kul! Då ses vi kanske där!' säger Louise och tittar på tjejerna.

'Ja, men det är ett problem..' säger tjejen som pratat först. 'Vi vet inte exakt hur man tar sej dit..'

'Men, åk med oss då!' föreslår jag och tittar på henne. Hon skiner upp igen och tittar på sin mamma.

'Det blir ju jättebra!' säger mamman.

Hissen stannar och jag håller på att ramla omkull för jag var inte beredd på rycket som alltid blir när en hiss stannar. Vi går ur. Familjen med.

'När åker ni?' undrar den ena tjejen.

'Öh, vi tänkte åka typ nu' svarar Louise.

'Hinner vi..'

'Klart ni hinner göra er i ordning!' avbryter jag henne.

'Va bra!' säger hon och ler igen.

'Jag heter Alexis förresten! Och min kompis heter Tyra'

'Oj, jag glömde att vi skulle presentera oss..' säger Louise.

'Haha, jag heter Clara och the Jedhead over there heter Louise'

'Sjukt, heter inte John o Edwards flickvänner det?' undrar Alexis förvånat.

'Hehe,, Jo..' säger jag sammanbitet.

'Coolt' säger Tyra.

'Man kan ju nästan tro att det är ni' skrattar Alexis. Jag nickar och Louise tittar på mej. 'Bara fans idag' mimar jag mot henne. 'Jag vet' mimar hon tillbaks.

'Kom, ni kan göra er iordning på vårt hotellrum' säger jag. Louise mumlar nånting ohörbart som om hon vill säga något.

'Va?'

'Öh. Nej men alltså.. Vet inte om vi kan vara på hotellrummet.. Jag tror.. Asså, vi får kolla om vi har keycarden eller om våra rummisar har dem..'

Jag rycker till. Shit. Hade glömt att John o Edward delar rum med oss. Även om killarna inte är på rummet finns alla deras saker där. Det är för uppenbart.

'Men vi kan gå till vårt hotellrum!' säger Alexis. 'Kom!'

Hennes föräldrar hade redan gått iväg till hotellrummet. Vi går efter Alexis och Tyra till hissen igen och åker upp till fjärde våningen. Bra att det inte är samma våning som oss iallafall. Jag tror inte ens att tjejerna vet att John och Edward bor på det här hotellet. Vi går in i hotellrummet. Det ser ut exakt som vårat. När man kommer in genom dörren är toaletten till vänster. Går man lite längre in, ut ur hallen, kommer man till vardagsrummet. Rakt fram är det en grym utsikt. Det är glasfönster där. Om man fortfarande står vänd mot glasfönstren och man står mitt i vardagsrummet kan man vända sej om åt höger och då går man rakt in i en dörr. Den dörren leder till ett badrum. Där inne finns ingen toa. Det finns bad och dusch. Vänder man sej ett halvt varv runt finns en dörr på andra väggen också. Den leder in i garderoben. Och brevid den dörren finns sovrumsdörren. Det är sjukt stora hotellrum. Tjejerna är snabba på att göra sej i ordning och byta till rosa tröjor med bilder av killarna. Det står 'PLANET JEDWARD' på båda. När dom är klara går vi ut och åker ner med hissen igen. Ut genom hotellporten och väntar på en Taxi. Taxin kör oss bort till Kista Galleria. Känslan är underbar när man går in genom gallerians glasdörrar. Det känns som man är ett äkta fan nu. Som om vi inte känner killarna och ännu mindre är ihop med dom. Vi går längre in i Gallerian och till slut fattar man vart scenen är för där står sjukt mycket tonårsflickor och pojkar också för den delen. Vi går fram och ställer oss i den stora folksamlingen. En bloggare kommer ut på scenen och säger att Jedward ska spela. När hon nämner Jedward börjar alla skrika. Klart vi skriker med! Efter ett tag säger hon det underbaraste som finns.

'OCH NU! NU KOMMER DET VI ALLA VÄNTAT PÅ! DET ÄÄÄR.. JEDWAAAAAARD'