Del 9
Även om det inte var tänkt så så kysser dom oss. Dom kysser oss och kramar oss och gör som pojkvänner brukar göra med flickvänner. De visar alla, hela publiken och alla i kön att vi är tillsammans med dom. Åh vad jag har saknat Edwards läppar pressade mot mina. Det är så underbart. Hela publiken skriker och Wendela står och tittar förvånat på oss. Vi går åt sidan och John och Edward börjar ta bilder med Wendela. Kramar henne och signerar hennes skiva. Hon får vara uppe på scenen jätte länge. Mycket längre än alla andra. Jag vet inte varför det är så. Troligtvis för att hon kom tillsammans med oss. Hon får jättemånga bilder med killarna och dom kramar henne sjukt många gånger. Jag kan inte gör annat än att le. När hon står och pratar med dom går jag och Clara fram till dom och börjar ta av killarna deras Lipstick jackor. Killarna skrattar när vi sätter på oss jackorna. Dom är sjukt stora på oss. Vi dansar och hoppar och alla tittar på oss. John och Edward får klara sej med skjortor. Wendela skrattar också. Men då händer det.
Ett glassplitter hörs och jag ser att Wendela kastar sej över John. Jag kastar mej ner på golvet utan att tänka på något. Alla skriker. Det slutar inte att regna glas. Jag känner att Clara ligger brevid mej. Jag vet inte när hon kastade sej ner efter golvet men hon ligger där iallafall. Vad har hänt? Jag fattar ingenting. För ett ögonblick blir allting tyst. Men sedan börjar skriken igen. Glasregnet har slutat och jag tittar upp. Jag ser Edward framför mej. Han ser rädd ut. Clara ligger brevid mej och John halvt på hennes rygg. Jag ser inte Wendela. När jag tittar ut mot publiken ser jag att några gömmer ansiktet i händerna och det rinner blod. Vakterna har också slängt sej ner på golvet. Jag känner att någonting bränner i handen. Jag tittar på den. En glasskärva. Det rinner blod. Clara reser på sej och tar tag i mej. Jag reser mej också upp. Nu ser vi Wendela. Hon ligger på magen men hon ser medvetslös ut. En bit ifrån henne ligger en tegelsten och runt om allihop liger massor av glasskärvor. Jag tittar upp. Åhléns ligger ovanför. En glasruta är trasig. Jag går fram till Wendela och sätter mej på huk vid henne. Hon ligger helt stilla. Plötsligt fattar jag varför hon buttade John. Hon räddade honom från att få tegelstenen på sej. Han kunde ha fått den i huudet. Istället fick hon den i ryggen. Clara fumlar upp mobilen ur fickan och slår 112.
'Larmcentralen?'
'En tegelsten har kastats genom en glasruta på Åhléns i Kista Galleria ovanför lilla scen. Flera personer är skadade.' mumlar hon och tar mobilen från örat utan att lägga på eller någonting. Hon släpper den på golvet och går fram till John. Hon börjar hjälpa honom upp. Jag gör det samma med Edward. Utan att jag änkt på det innan så hörs ett svagt mumlande och folk som gråter och skriker ut ifrån publiken. Jag ser att det samlats ännu mer folk runtom och att alla längst bak försöker se vad som hänt.
'Huiiuuuu huiiuuuu'. Ambulansen. Äntligen. Jag och Edward står och kramar varandra. Jag börjar gråta. Jag hör att Clara stammande berättar något för John. Jag vet inte hur men helt plötsligt har alla flyttat på sej och flera sjukvårdare tar sej fram. Wendela bärs bort på en bår. Likaså Clara och John. Edward försvinner ur min famn och sedan ligger jag också där på en bår.
Allt blir tyst.
Kommentarer
Trackback
