jeddiieteddiie

Killarna ställer sej klara för att sjunga Lipstick. Det är sjukt att se dem så här. Det känns inte som att vi är ihop med dom. Vi börjar knö oss fram. Vi buttar folk och klagar på att andra buttas. 'Vem fan äre som buttas!?' ropar någon och tittar på Clara. 'Jag vet inte men det är fett störande!' säger hon till svar. Jag håller på att skratta ihjäl mej. Vi buttas ännu mer och nån bitchig typ tittar argt på Clara och säger 'Ursäkta men ni kan inte bara knö så där. Det är jättemånga som stått här i flera timmar bara för att få bra platser?' då tittar Clara på henne och säger 'Ja men det har väl vi också? Vi skulle hjälpa en person att komma ur det här vimlet av folk så var det några som tog våra platser?'

'Jaha, men gör som ni vill då!' säger bitchen.

'Ja, du ser väl att vi står här?' käftar Clara emot. Jag håller på att dö av skratt igen. Vi tar oss ända längst fram vid scenen. Skyddsstänglet är precis brevid scenen så man kan nästan klättra upp på scenen. Den här tiden är underbar. Efter Lipstick sjunger dom Everyday Superstar. När dom är vid refrängen och sjunger 'Baby don't you know that you are, My everyday superstar, super star, superstar-star' pekar Edward på mej och John på Clara. Alla i publiken kan se det och tittar på oss. Helt plötsligt gör det inget om vi är mer än bara fans. Det är jätteskönt att vara mycket mer än bara fans. Det är skönt att John och Edward lägger märke till oss. Att dom kan ha flickvänner även om alla fans är runt dem hela tiden. Efter Everyday Superstar kommer Clara på att autografkön måste vaktas. Vi måste gå dit och ställa oss! Den kommer bli jättelång.

'Shit! Kom, vi springer dit!' ropar jag till Clara och vi börjar knö oss ut ur folkmassan. När vi kommit ur publiken springer vi bort mot Lilla Scen. På vägen möter vi Petra, Emelie, Jessica, Maia, Saga, deras kusin Moa och deras två systrar, Maja och Frida. Dom ska också bort till autografkön. Vi springer allihop. Vi ser den långa kön som börjat bildas, går till slutet och sätter oss. Efter typ femton minuter är kön ungefär dubbelt så lång. Fem minuter senare börjar den röra på sej. Det betyder att killarna är där nu. Vi står i evigheter, går, trampar otåligt. Efter cirka 30 minuter står vi innanför ett rött band. Då ser vi att mer än halva kön börjar gå bakåt. De gråter. De får inga autografer. Vakterna har alltså klippt av kön och låter dom gå tillbaka.. Om inte vi varit här hade typ tio fler pers som aldrig träffat killarna fått den upplevelsen.. Men nu är det som det är, tyvärr. Vi är äntligen framme vid scenen och John och Edward ser oss. De vinkar, fast de gör så det ser ut som att de vinkar till alla som står där. Det gör dom inte. Petra och Emelie får gå upp på scenen. De får sina kramar och autos och allt och får gå av scenen. Samma för hela resten av gänget framför oss. Någon råkar butta mej i ryggen. Jag vänder mej om och ser en sjukt söt tjej som ser ut att vara ungefär i vår ålder.

'Oj, ursäkta' säger hon och ler mot mej.

'Det är okej' säger jag och skrattar lite. Hon skrattar också.

'Jag heter Louise' säger jag. Som om hon skulle bry sej då.

'Jag heter Wendela' säger hon.

Sedan är det min tur. Min och Claras tur, att gå upp på scenen. Vi går upp för trappen.

'Har ni skivan?' frågar en sjukt sur tant.

'Neej.. Vilken skiva?' undrar vi. Tanten pekar på skivhögen brevid. Det är massor av 'Planet Jedward' skivor.

'Man måste ha minst en sån per grupp. Har ni ingen kan ni köpa en.'

'Vi har inga pengar?' säger Clara.

'Då får ni stå över. Gå tillbaka!' säger surtanten och två vakter visar oss vägen ut från kön.

'Men! Ska vi inte få träffa våra pojkvänner eller!?' skriker Clara surt.

'De där killarna har visst fullt upp med flickvänner hit och dit!' säger tanten.

Jag ser att Clara blir skitsur. Wendela tittar chockat på oss.

'Jag har en skiva!' säger hon då. 'Jag är med dom' fortsätter hon.

'Okej' säger surtanten och vi får gå upp. John och Edward kramar mej och Clara. Och även fast det inte var riktigt tänkt så ..